Matilda Bergman Bergkrantz öppna brev till Manillaskolan väckte upprörda reaktioner på Facebook.

Manillaskolans skolavslutning inte tillgänglig för avgångseleverna

Matilda Bergman Bergkrantz och hennes familj var med på Manillaskolans avslutningsceremoni i onsdags. Ett ögonblick som de hade sett fram emot. Men det blev inte som Matilda tänkt sig. Hon såg hur hennes lillebror och de andra avgångseleverna blev exkluderade under ceremonin. Det gjorde henne så upprörd att hon bestämde sig för att skicka ett öppet brev till Manillaskolan på Facebook.
   Skolan säger till DT att det som hände var djupt olyckligt och att det inte ska få ske igen.

Matilda Bergman Bergkrantz var förväntansfull när hon kom till Manillaskolan i onsdags. Hennes lillebror skulle gå ut tian. Hon stod i publiken och lade märke till att avgångseleverna, som satt på scenen, inte kunde se vad rektorn och teckenspråkstolken sade. Detta eftersom de stod med ryggen mot avgångseleverna. Matilda kollade om det fanns en till teckenspråkstolk som kunde tolka till avgångseleverna. Nej, det gjorde det inte. Hon och några andra personer som var på plats blev upprörda. Hur kunde det vara möjligt på Manillaskolan, särskilt när de marknadsför sig som en trygg skola i mångfald där tvåspråkighet (svenskt teckenspråk och svenska) skapar framtidstro och när det var avgångselevernas allra sista skoldag?

Hon beslöt att publicera ett öppet brev till Manillaskolan på Facebook i går. Brevet väckte en rad arga reaktioner.

Skolans rektor, Ann-Sofie Montelius, svarade på Matilda Bergman Bergkrantz öppna brev, också på Facebook. Hon förklarade följande:

”Jag är ledsen att vi gjorde fel på skolavslutningen och genom det gjort er ledsna och upprörda. Det beklagar vi verkligen! Vår avsikt var naturligtvis att avslutningsceremonin skulle vara fin och tillgänglig för alla, både för publik och avgångsklass. Som vi brukar lät vi vår tolksamordning ordna med planering för detta. Det blev inte rätt eftersom tolkningen till avgångsklassen saknades. Det blev heller inte rätt att eleverna som uppträdde gjorde det med ryggen mot avgångsklassen. //…// Vi kämpar hela läsåret för att alla elever ska känna språklig gemenskap och vi är ledsna att vi gjorde det här felet på avslutningsdagen. Det ska inte hända igen.”

DT tar kontakt med Ann-Sofie Montelius och frågar:

Om det bara fanns en tolk, varför kunde ni inte göra om möbleringen så att alla kunde se tolken och även showen? Ansvaret låg inte enbart hos tolksamordningen? 
– Ansvaret för att lägga upp arbetet med tolkningen ligger helt hos tolksamordningen och policyn är att vi inte ska ta över deras uppdrag. Vi beställde tolkar i februari och berättade om programmet och hur det skulle se ut. Det var två tolkar på plats och det ingår i deras profession och uppdrag att lägga upp tolkningen på bästa sätt och anpassa till situationen. Något gick dock fel i kommunikationen mellan tolkarna. Om detta skulle upprepas vid annat tillfälle är jag och personalen överens om att vi kommer att ingripa omedelbart, svarar Ann-Sofie Montelius.

Matilda Bergman Bergkrantz kunde se att först fanns det bara en tolk. När hon och andra föräldrar sade ifrån, kom det en till tolk efter ungefär en halv timme. Hon ville understryka att ansvaret inte låg hos tolkarna och att det inte bara handlade om tolkningen utan också om hela den visuella tillgängligheten, något som skolledningen i högsta grad hade ansvar för. Sedan skulle det betyda oerhört mycket om skolledningen bemödade sig om att tala åtminstone lite teckenspråk under avslutningsceremonin. Nu talade rektorn enbart svenska och hade tolk bredvid sig.

Skolledningen måste enligt Matilda också satsa på ökad döv- och teckenspråkskompetens inte bara hos sig själv utan också hela sin personal. Alla döva elever ska känna framtidstro och ha vuxna språkförebilder som sätter teckenspråket i främsta rummet. Själv har hon och hennes man ett dövt barn som ska börja i F-klass på Manillaskolan till hösten.

Matilda berättar även för DT att det var många som kontaktade henne efter att hon utgett sitt öppna brev: anställda, före detta anställda, nuvarande elever och föräldrar med flera. De uppskattade att hon vågade säga ifrån och förklarade att det inte var första gången som det hände; att döva elever och anställda kände sig utanför på Manillaskolan där visuell tillgänglighet och teckenspråk inte alltid var prioriterat.

Om att Matilda anser att skolledningen saknar dövkompetens svarar Ann-Sofie Montelius så här:
– Det är tråkigt att hon tycker att skolan saknar dövkompetens. Vi har en helt annan bild. Det vore förstås önskvärt att alla på skolan behärskar teckenspråk på en hög nivå men eftersom det tar lång tid att utveckla måste vi lära oss att acceptera att vi har personal med olika kunskaper i teckenspråk och dövkompetens. Utmaningen är att båda grupper tillsammans utvecklar en modell och acceptans där vi kan kommunicera med varandra på lika villkor så att alla känner sig lika värdefulla. Vi använder teckenspråk och svenska, då vi är en tvåspråkig skola och det är viktigt att mötas i kommunikationen och just i dessa viktiga sammanhang är det viktigt att kunna få uttrycka sig på sitt starkaste språk.

Hon och skolan vill också framhålla att avgångseleverna satt längst fram på scenen för att hyllas som de högtidspersoner som de var på sin avgångsdag. Det fungerade andra år, men i år blev det fel. Inte bara tolkarna gjorde fel utan också skolan i övrigt. Skolan kommer att göra allt för att det som hände i onsdags inte ska upprepas.

Niclas Martinsson Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Publicerad 2019-06-14
Uppdaterad 2019-06-17