Tyst Teaters föreställning Ett frieri (1984). Från vänster: Jianu Iancu, Vineta Lyxell (stående) och Gunilla Vestin Wallin. ARKIVFOTO: RIKSTEATERN

Behåll namnet Tyst Teater!

Journalisten Tomas Lagergren tycker till om Riksteaterns Tyst teaters aviserade namnbyte.



“Att bara se – det är som musik för mig” 

Det skrev min eminenta kollega Lennart Tjärnström i en krönika i DT (nummer 6 2008). Den handlade om en äldre döv kvinna, en änka som efter makens död behövde flytta till en mindre bostad, men inte fick välja lägenhet själv. Det var det kommunala bostadsbolagets enda lediga tvåa. I den lyan satt hon och tittade ut på asfalten och sex garageportar. Det var grymt att stänga in en äldre döv människa, som hade svårt att komma ut i naturen, i en lägenhet på bottenvåningen med utsikt mot en tråkig bakgård, tyckte han och tillade att det var psykisk tortyr.

Jag kan bara hålla med honom. Friheten att kunna få se löven dansa i vinden, havets vågor som polerar klipporna, det är musik.
Lars Kruths bok bär titeln “En tyst värld – full av liv”. Så är det ju. Vi döva kan vilja fly ut i naturen för att känna tystnaden och lugnet, precis som hörande gör. Utan att för den delen hört det larm och oljud som finns i stan. Det är de intensiva intrycken, rörelserna, som även är larmet. Alla som varit med på Dövas dag vet vad jag menar.

– Ljud är rörelse, förklarade doktoranden Parivash Ranjbar som jag intervjuade 2010 (DT nummer 1) för mig. Hon hade ett forskningsprojekt som gick ut på att döva skulle höra genom huden. Manicken skulle vibrera på olika sätt efter olika ljud. Det kändes lite smått galet som 1800-tal och lite science fiction på en gång. 



Vi som hade rytmik i skolan på 1980-90-talen fick lära oss samma sak genom att se läraren hälla i lite ris på en liggande högtalare och såg kornen hoppa i olika takt när musiken sattes i gång samtidigt som vi kände basen i golvet: Ljud ÄR rörelse. Det är ofta osynligt, men är egentligen alltid något som måste föregås av en rörelse. 



Teckenspråket är därför fullt med ljud. Det unika är att det inte ljudas ut via rösten. Det är per definition ett tyst språk gentemot talade språk. Det ska vi bejaka och vara stolta över. Många hörande fascineras av det där och de förstår snabbt att teckenspråket är allt annat än tyst. Det är rikt på uttryck och det kan bildsätta på sätt som ett talat språk aldrig kan göra. Det har särskilt Tyst Teater varit en ambassadör för; i 50 års tid har man visat detta för omvärlden och genom ett otal föreställningar utmanat ordet “tyst”. 



Varumärkens vara eller inte vara är intressanta att diskutera. Och det är inte alltid logiska namn som blir varumärken. Ta Aftonbladet som är en kvällstidning, de har sedan länge haft morgonutgåvor. Liksom Dagens Nyheter, som numera ger ut nyheter över hela dygnet. Borde de ändra namnet? Nej. Det är varumärken som berättar vilken typ av tidning de är. Uppsala Nya Tidning, UNT, gavs ut första gången 1890. Hur länge ska en tidning vara ny, kan man fråga sig. Men varumärket är starkt, så man ändrar inte på namnet.



Det finns givetvis exempel på nödvändiga namnbyten. Dövas Tidning har bytt namn ett antal gånger genom åren. Den största förändringen var De Dövstummas Tidskrift till Dövas Tidskrift 1950, av den anledningen att ordet dövstum inte ska benämnas oss döva. 



I kulturvärlden finns det många grupper och ensembler som har tokiga namn, som inte alltid är relevanta. Pistolteatern*, som var en teater i Stockholm, t ex. Det var inte så att skådespelarna gick omkring på scenen med pistoler, utan namnet kommer från grundarna Pi Lind och Staffan Olzons initialer. Verksamheten var en teater, och handlade aldrig om pang-pang. Men det var ett kul namn och väcker nyfikenhet. Samma effekt har Tyst teaters namn, tycker jag.



Tyst teaters varumärke är unikt och har efter 50 år utvecklats till ett tydligt och starkt inarbetat varumärke. Det är en respekterad ensemble som i teatervärlden förknippas med allt annat än tystnad. Och det är nog det som är poängen för oss döva såväl som den hörande publiken som går på en föreställning av Tyst Teater: de kommer totalt att omvärdera vad ordet “tyst” står för – och få känna på teckenspråkets enorma kraft; att ur tystnad skapa total eufoni och kakafoni.



Tyst teater har aviserat att de har för avsikt att genomföra ett namnbyte och vill ha in namnförslag. Jag förstår förändringsviljan och att man tycker att ordet “tyst” har en negativ klang och inte står för vad teatern gör idag. Men jag tycker att namnet är positivt och just därför skulle ett namnbyte nog snarare stjälpa än hjälpa – man ska gå inåt och fortsätta utveckla själva teatern istället. 



Till Tyst teater, säger jag: behåll namnet!

TOMAS LAGERGREN

journalist

anställd på Dövas Tidning 2005-2016



*För övrigt finns idag Teater Giljotin där Pistolteatern fanns, på Torsgatan i Stockholm



Mer om Tyst teaters namnbyte

Lars Otterstedt har också skrivit ett inlägg om Tyst teaters aviserade namnbyte. 

Riksteaterns Tyst teaters konstnärliga ledare, Mindy Drapsa, om namnbytet. Spola fram till 07.29 i det här inslaget om Dövas dag på Gotland.




 

Niclas Martinsson Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Publicerad 2019-09-27
Uppdaterad 2019-09-27