Språkrådet får hård kritik för analys

Språkrådet får hård kritik för analys

Barnplantorna och CI-sektionen vid Karolinska universitetssjukhuset riktar hård kritik mot Språkrådet för deras omvärldsanalys om teckenspråk. De anser att den brister på många punkter. Tommy Lyxell vid Språkrådet medger att vissa formuleringar var olyckliga. 

Språkrådet har i sin omvärldsanalys ”Språksituationen i Sverige 2010” kommit fram till att teckenspråkets ställning är hotad. Bara 8 av 21 förskolor, som har döva och hörselskadade barn, erbjuder enligt Språkrådet en god teckenspråkig miljö. I dessa förskolor arbetar minst en döv pedagog. Teckenspråk och talad svenska används var för sig. 
– När vi undersökte döva och hörselskadade barns tillgång till svenskt teckenspråk i förskolan förstod vi att frågan är mycket större och att vi därför behövde sätta resultaten i ett sammanhang, säger Tommy Lyxell vid Språkrådet med ansvar för frågor som rör teckenspråk.  
De förklaringar som ges i omvärldsanalysen är att majoriteten av döva barn som föds i dag får CI och att deras föräldrar gör olika val när det gäller kommunikation och språk. Den slutsats som Språkrådet drar är att teckenspråket är det enda språket som ger barnen med hörselnedsättning full delaktighet i en teckenspråksmiljö. I en talspråksmiljö kan samma barn aldrig vara helt delaktiga. Barnplantorna, ett riksförbund för barn med cochleaimplantat (CI) och hörapparat, och CI-sektionen vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge söder om Stockholm anser båda att omvärldsanalysen är illa underbyggd och i flera stycken saknar vetenskapligt stöd, vilket de menar är anmärkningsvärt med tanke på att den är utgiven av en myndighet som ska presentera korrekta fakta. Deras brev har skickats till kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth och Språkrådets chef. 

Medger misstag

CI-sektionen reagerade bland annat på följande mening i omvärldsanalysen: ”Döva och hörselskadades barns språkutveckling sker bäst via teckenspråket – dvs. via synen – medan hörseln är nedsatt i varierande grad och därmed är störningskänslig”. För de föräldrar som har måttligt eller lindrigt hörselskadade barn med hörapparat och/eller CI, torde yttrandet enligt CI-sektionen vara häpnadsväckande. 
Tommy Lyxell, språkvårdare vid Språkrådet i frågor som rör teckenspråk, medger att ”bäst” var alltför kategoriskt beskrivet. 
– Det bör vara upp till barnen att välja själva vilket av språken – svenska och teckenspråk som passar dem bäst i olika situationer, säger han och understryker att det är viktigt att barnen ges denna möjlighet.
Han vill understryka att Språkrådets uppgift är att se till att samhället följer språklagen som säger att döva barn i Sverige har rätt att lära sig, använda och utveckla det svenska teckenspråket. Omvärldsanalysen är en sammanfattning av den kommande rapporten ”Se språket – när funktionshinder grumlar språksynen”. 
– I rapporten är vi noggrannare med formuleringar och vetenskapliga referenser. Minst lika viktigt är de samlade erfarenheter som döva och hörselskadade har. Det får inte glömmas bort, säger Tommy Lyxell, som vill skifta fokus från funktionsnedsättning till språk och kommunikation.

Ett exempel på vad Barnplantorna anser är en vetenskaplig brist är att Språkrådet har uppgett att flerspråkig inlärning har en stimulerande effekt på barnets språkutveckling och allmänna kunskapsutveckling. Enligt Barnplantorna har forskning visat att så är fallet när det gäller talade språk, men inte visuella språk. Vidare skriver de att Gunilla Preisler med flera i en forskning från 2002, som Språkrådet hänvisar till, har konstaterat att teckenspråk möjligen inte stör – alltså inte gynnar – språkutvecklingen. 

Hörandes perspektiv

SDR:s ordförande, Ragnar Veer, har skickat ett brev till kulturministern. Han kan hålla med om att Språkrådets omvärldsanalys har vetenskapliga brister men påminner samtidigt om att de som kritiserar analysen är hörande.
Mot dövas samlade erfarenhet av dövhet och teckenspråk står hörandes krav på vetenskapliga belägg utifrån hörandes perspektiv, synsätt och kunskap. Vidare skriver han att han inte känner till någon svensk vetenskaplig forskning om hur socialisationen hos barn och ungdomar med CI fungerar. Han avslutar med att notera att Barnplantorna på sin hemsida betraktar omvärldsanalysen som en partsinlaga för dövrörelsen. ”Ett kanske inte så förvånande uttalande från en organisation som genom sina döva och hörselskadade barn också kan ses som en del av dövrörelsen – men inte vill acceptera det” lyder den sista meningen i brevet.

Niclas Martinsson Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Publicerad 2011-08-26
Uppdaterad 2011-08-26