Den amerikanske akademikern, Joseph Murray, höll ett uppskattat föredrag om Deaf Gain (ung. vad man vinner på att vara döv) och om varför världen behöver döva, under World Federation of the Deaf-kongressen i Sydafrika i somras. Nu skulle Dövas dag-besökarna också få lyssna på honom.
Joseph Murray pratade först om vikten av biologisk mångfald. Ett exempel han gav var svälten på Irland i mitten av 1850-talet på grund av potatismögel. Under den perioden dog eller utvandrade stora delar av befolkningen. Någon annan potatissort som inte innehöll farliga ämnen fanns inte att tillgå. Därför menade Joseph Murray att det måste finnas flera arter så att man kan överleva. Han gjorde en liknelse där Deaf Gain ses som ett exempel på biokulturell mångfald.
Vill omvärdera synen på dövhet
Enligt Joseph Murray handlar Deaf Gain om en omvärderad syn på dövhet. Den är inte bara en hörselnedsättning utan också en form av sensorisk (alla sinnen) och kognitiv mångfald som bidrar till att vitalisera (levandegöra) kollektivet. Föreläsaren gav flera exempel. Ett av dem är anpassad interiör och inredning. Döva vill i regel ha runda bord, bättre och riktade ljus, öppna och luftiga ytor, och kunna se vad som finns runt hörnet, för att undvika att krocka med någon. Allt detta vinner hörande också på. Arkitekter besöker då och då världens enda universitet för teckenspråkiga, Gallaudet i Washington DC, för att få råd och tips om hur de kan utforma en byggnad.
En annan fördel som döva har är att döva har lätt för att komma i kontakt med andra döva utlänningar genom att använda internationella tecken, något som de flesta i Dövas dag-publiken redan visste. En annan är att döva inte behöver säga ”Se upp för stolpen” när de är ute och promenerar tack vare ögonkontakten som signalerar att något kommer i deras väg. Ett annat exempel som döva kan ge till omgivningen är babytecken. Hörande bebisar kan lära sig att kommunicera med tecken innan de börjar tala.
Joseph Murrays slutsats var given:
– Världen blir bättre tillsammans med döva!
