02
dec
Därför ”avslöjar” vi slutet i filmen
Postad av: Niclas Martinsson
/
Niclas Martinsson
Ett flertal twittrare är upprörda för att jag avslöjar slutet i filmen ”The Hammer”, som visas på dövfilmfestivalen i kväll. Jag har också fått ett argt mejl av en läsare. Därför väljer jag att bemöta kritiken och berätta hur vi på Dövas Tidning resonerade innan vi publicerade recensionen:
Filmen om den kände brottaren Matt Hamill är baserad på en sann historia. Hans livsöde och idrottsprestationer är så att säga allmängods. Dessutom står det på dövfilmfestivalens hemsida och affischer följande: ”… till sist blev den första döva brottaren någonsin som vunnit ett nationellt amerikanskt mästerskap”. Vi förstår därför inte vad det är som är så uppseendeväckande med att ”avslöja” slutet i filmen. Recensionen beskriver filmen som mångbottnad. Jag menar alltså att filmen är sevärd trots att den är förutsägbar.
När det gäller recensioner i allmänhet, är det ett evigt dilemma detta med vad man avslöjar. En recension är subjektivt skriven och skribentens tolkning av filmen. Andra kan tolka filmen annorlunda. Därför finns det inga rätt eller fel. Men oändligt många åsikter.
Taggar: Otaggad
Trackback URL för detta blogginlägg
Kommentarer
lördag 03 december 2011
Subjektiv kritik
Hej!
Jag måste först få säga att jag på ett sätt tycker det har varit upplyftande med den här snabbt uppblossande reaktionen på Twitter, och på ert snabba svar. Det tyder på att Dövas Tidning är ett levande medium;och som sådan ska man ha dialoger.
Filip har här ovan skrivit om konsten att recensera, och det har sagts tillräckligt om att en recension inte skall vara en resume, så där ska jag inte upprepa mig.
Problemet är inte att recensionen var personlig. Här görs en direkt tankefel när kritiken gäller avslöjande av ren fakta och försvaras med att skribenten varit subjektiv. Denna tankefel spinner man vidare på om man avfärdar vår kritik med att "det finns oändligt många åsikter".
Det har inte, vad jag sett, framförts någon åsikt någonstans om att DT haft fel personlig åsikt om filmen, eller att man borde ha värderat den annorlunda. Inte alls.
Det var helt enkelt detta med att ni upprepade något som ni tidigare gjort - och fått kritik för - avslöja slutet i filmen på ett sätt som faktiskt förtar upplevelsen för tittaren - oavsett personlig åsikt!
(Det ironiska är också att ni upprepade denna avslöjande på Twitter genom att slänga in en tweet innehållande slutet på filmen i en diskussion som handlade om huruvida man borde undvika DTs recension för att - ja just det.)
Biografi och dramaturgi
Hej Niclas!
Du hänvisar till Dövfilmfestivalens egna ord om filmen och där har de skrivit:
"En mycket uppmärksammad amerikansk film baserad på den sanna historien om Mark Hamill ”the Hammer”, han som jagade en dröm, aldrig gav upp och som till sist blev den första döva brottaren någonsin som vunnit ett nationellt amerikanskt mästerskap."
Här får vi läsa en biografi över Mark Hamill och det är mycket vanligt vid sådana filmer som handlar om en verklig person eller verklig händelse.
Men här finns en fundamental skillnad - det du har gjort är att berätta om filmen dramaturgi. Att framställa en persons liv kan man göra på många olika sätt. Man skulle kunna t.ex. börja filmen om Mark direkt med att han vinner mästerskapet och sedan hoppa tillbaka i tiden i berättelsen.
Ibland skriver recensenter om filmen början och det är okej för att få fram sin poäng, men jag tycker inte det okej att recensenten skriver om vad som ska hända i filmens slut. Det är detta som jag och många andra reagerar på!
Mindy föreslår i sin twitter att recensenter och upprörda ska träffas och reda ut vad en recension är och vilka oskrivna regler som finns där. Niclas, ja det kanske inte finns vad som rätt och fel, men det finns vad som är schyst spel och respektfullt mot filmskaparnas filmer och filmtittarnas upplevelse under filmen - och det är detta vi vill ta upp och värna om.
Hälsningar
Den som skrev det arga mailet